När jag var i tonåren åkte jag iväg med min pappa för att köpa en väckarklocka så att jag kom upp på morgonen. Antar att pappa hade tröttnat på en slö tonåring som sov bort hela dagen. Det fanns en massa moderna klockradio att välja mellan men ingen föll mig i smaken. Hittade istället en fin turkos och vit klocka i äkta "kalle anka" stil som man var tvungen att vrida igång för att den skulle fungera. Jag älskade min klocka och vred upp den varje kväll ( hmmm...nästan i alla fall...perfekt ursäkt om man ville försova sig att man glömde :-) )
Förra veckan när jag var på Ikea hittade jag en likadan fast svart. Blev väldigt glad och den fick genast hoppa ner i varukorgen. Blir lite nostalgisk när jag vrider upp den på kvällen och lyssnar på dess tickande. Shoppade även en söt liten skylt på en kundkväll i favoritbutiken. Den pryder liten men välkommnande i hallen.
Små men fina glädjeämnen.
0 kommentar(er)
